Antligen inlagg!

Hej!

Ursakta uppehallet men  vara datorer har blivit stulna och det har tagit ett tag att fa tag I en lanedator. Har kommer I alla fall en resume. Som ni marker ar det har en inhemsk dator sad et blir lite si och sa med tecknen.

 

Sondag 6 mars

Vi tillbringade formiddagen pa svenska ambassaden for att prata om de stulna sakerna och sedan besokte vi Nordiska klubben dar vi laste bcker och tidningar och hade lite samtal med Anette stallets maneger. Vi fick lite tips och rad om livet i Dhaka. Pa kvallen hade vi mote med var tolk och vi bjod honom pa middag hemma hos oss.

 

Mandag 7 mars

 

Dagens skolaktivitet var att i  klass 1,2,3 var att arbeta med siffrornas namn pa engelska. De memorykort som vi tidigare malat med siffror och ordet for siffran kom nu val till pass. Vi la ut korten pa bordet och barnen fick komma fram en i taget och ta en siffra och sedan leta efter kortet med ratt ord. Sedan fick de visa for klassen och saga siffran pa engelska.. I klass tre var de inte sa manga sa dar hann vi gora ett varv till och da fick de ocksa saga vilken farg det det var pa siffran och ordet. Efter det blev vi ensamma med barnen en stund och da sjong vi en sang tillsammans som vi lart oss pa fredagens workshop, Ett av barnen kunde sedan hjalpa till att hitta pa en ny vers till sangen.

Efter skolan akte vi hem och snabbt och lagade mat for vi hade bjudit alla lararna, rector Farhana  och hennes man pa lunch. Vi kokade gronsakssoppa och gjorde fattiga riddare. Alla at med god aptit och Farhana hade ocksa med sig en sorts fyllda pannkakor som hon bjod oss pa. Vi tog en tur ut pa stan nar gasterna gatt och sedan tillbringade vi resten av kvallen  hemma i lugn och ro. Bland annat tillverkade vi dockorna till teaterpjasen vi ska spela for barnen.. Vi hade tomma toarullar, tubgas, papper , garn och tyg samt malarfarg. Resultatet blev bra! Se bild.

 

 

Tisdag 8 mars.

 

Inga semlor fick vi tag i.!

Idag var det dockteater pa schemat. Vi hade gjort en forkortad version av en bangladeshisk saga om en farmor, hennes tva barnbarn och en tiger.(tigern hade vi kopt i samma affar som boken) Ungarna tyckte det var kul och i en klass fick vi spela tva ganger. Da fick det bli utan oversattning till bangle den andra gangen.. I lekskoleklassen kom en flicka fram och ville spela och hon lekte med dockorna och pratade pa men de andra barnen trottnade pa att lyssna efter en stund..

Efter lektionerna spelade Affe biljardspelet med nagra barn och froknar. Missnajd med resultatet, 3 av 4. Nicole satt med YRO ganget som intervjuade nagra barn om deras framtids drommar och intressen..

Efter skolan shoppade vi en del och nar vi kom hem kom var hyresvardinna och bjod oss och var tolk pa middag som hennes mamma lagat. Hon lovade ocksa att hjalpa oss med fler studiebesok. Bland annat pa en skola for utvecklingsstorda barn. Det blir jattespannande.

Senare pa kvallen sa hade vi parlplatteverkstad till klockan halv 1. Det ar som Margot alltid sager “larare har ingen fritid”. Det har vi fatt kanna pa den har resan.

 

 

Onsdag 9 mars

 

Pa morgonen da vi kom till skolan sa hade inte mattelararen kommit till klass fyra. Sa da fick vi ha lektion istallet. Vi spelade memoryspelet som vi hade gjort i alla andra klasserna och det var mycket uppskattat aven i den har klassen.

Efter matten sa var det engelska i klass tre som var pa schemat. Kvallen innan hade vi gjort ett nytt memory fast med engelska ord och tillhorande bilder. Det var lite svarare men dom klarade av det till slut.

Efter skoldagens slut sa stannade vi och gjorde parlplattor med ettorna (aven tva, tre och fyra kom in). Eftersom vi bara hade tio parlplattor och det var manga barn sa delade vi in dom i grupper. En grupp fick gora plattor medans de andra fick gora armband.

Fyrerna som slutade senare an de andra var jattesura for att de inte fick gora plattor. Men vi forklorade att alla som vill ska fa gora plattor nasta vecka.

Eftermiddagen spenderades pa en lyxig glassbar och sedan drog vi vidare till en stor mataffar och handlade avskedsmiddag till Nicole som vi skjutsade ut till flygplatsen senre pa kvallen eftersom hon var tvungen att aka hem i fortid.

 

Torsdag 10 mars.

 

Idag sa var vi med pa en utflykt med barnen fran klass ett, tva, tre och fyra. Redan da vi kom till skolan pa morgonen var det trafikstockning pa skolans gata ( troligen orsakad av varan buss som tog upp en fil i en tvafilig gata). Sedan var det bussresa i rusningstrafik till parlamentet och nagot monument. Efter det sa gick farden vidare mot yttligare ett monument men sedan var det en nojespark som vi kom fram till. Efter lite lunch bestaende av piroger, macka och banan sa akte vi tag, flog floglan och akte en slanggunga som de har pa Grona lund (dock lite mindre och mycket osakrare. Inga sakerhetsbalten hade den).

Efter det sa var det bussrea hem igen.

Bara bussfarden var en skrackblandad upplevelse. Till att borja med sa var chaffuoren tvungen att ha tva medhjalpare som slog och banka pa bilarna som var ivagen. De sprang brevid och hoppade pa och av bussen (som inte hade nagon dorr) hela tiden.

Pa tillbakavagen sa stannade vi och kopte glass till ungarna och da hande nagot riktigt chockerande.

Nar vi hade stannat pa en stor flerfilig vag ( typ Drottningholmsvagen) sa sprang killarna som hjalpte till ut i gatan och stoppade all trafik. Sedan gjorde bussen en u-svag och korde mot trafiken i typ 50 meter innan han korde over pa ratt sida.

Det var en upplevelse.

En annan lite marklig situation pa nojesfaltet var alla nyfikna personer. Vi har ju last om olika kulturer och nu fick vi verkligen uppleva hur ovana vi ar vid narkontakt. Hela sallskap stallde sig ca en meter ifran ibland narmare och bara glodde pa oss och en del tog kort. I parken verkade det ocksa som om det forekom nagon slags aktenskapsmarknad. Par som traffades under overinseende av en person som stod en liten bit ifran och vaktade.

 

I morgon ar det ingen skola men vi ska inte vara lediga utan ska ut en tur pa landsbygden och titta pa en plats dar Farhana valdigt garna skulle vilja starta en skola som kan ta emot fler barn. Pa lande ar behovet av skolor annu storre an i staden. En del barn som gar pa Jenniferskolan ar egentligen alldeles for gamla for sin placering i klassen men de har kommit nyligen till Dhaka och har inte gatt i skolan tidigare. De far borja i forsta klass aven om de ar ex 9 ar. Det gor att de verkar nastan vuxna nar de kommer lite hogre upp i klasserna.

 

Nu nar vi har fatt lana dator sa hoppas vi att vi snart hors igen.

.


Kommentarer
Postat av: Maria

Hej! Tack för ny intressant "rapport"! Tråkigt att höra om era stulna datorer, hoppas resten av vistelsen blir bra!

2011-03-11 @ 09:39:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0